jag fattar inte varför jag gör det. varför jag hamnar där. helt plötsligt röker jag på, dricker sprit på vardagar, är ute varje dag till mitt i natten. Kommer hem, käkar, sover. Matrutinerna fucked up, käkar ingenting förrän 11-tiden på kvällen och då trycker jag i mig mat och socker. Spenderar ungefär 10 minuter av min tid med mitt familjehem per dag. Hejar på dem och går och lägger mig typ. Varför ska mitt liv alltid bestå av 1 miljon undanflykter varje dag? Spendera noll av min vakna tid ensam eller ens utan ett konstant överhypert normal, aldrig sitta still. Alltid träffa nya folk, det finns inget kul av att vara med folk man redan känner. Alltid till andra ställen, aldrig på en och samma plats. Alltid på väg nånstans. Droger, sprit. jag måste sluta att ignorera mina känslor, att alltid undvika att tänka på det som ger mig min jävla ångest. Men jag märker att jag gör framsteg i det, att nu kan jag bli ledsen ibland när någon pratar om sånt som jag undviker att tänka på som mest. Det kunde jag inte förut, jag blev aldrig ledsen, jag trodde jag inte brydde mig. Så det är nog därför jag flyr så mycket just nu, för att jag märker att jag inte kommer klara att hålla inte allt skit som pågår runt mig, som pågått i mitt liv.

 

Feeeeeett lång text med massa skit men jag var tvungen att skriva av mig allt, jaag är fett bäng.