flyttar imorgon.

jag vill vakna upp, inse att allt det här bara är en mardröm och att egentligen är jag lycklig och allt är bra och jag bor hemma med min familj och är inte fuckedupihuvudet med 4384 diagnoser och missbruk och självskadebeteende och panikångestattacker.

snälla låt mig bara vakna upp till en bättre värld, ett bättre liv. men det går inte, så jag meckar upp en tjockt fet och glömmer morgondagen.